Sinnesrobönen är en kort bön som ofta beds i Tolvstegsgrupper och i Sinnesrogudstjänster. Den har en form och ett innehåll som har gjort den mycket älskad och använd. Bönen kan bedjas rakt upp och ner, ensam eller tillsammans med andra. Den kan vara en följeslagare under dagen, inte minst när vi ska fatta beslut.
Strukturen i Sinnesrobönen kan också användas som en ordning för att vara en längre stund i bön. Här är ett enkelt förslag:
- Riktning
- Bli stilla
- Visa hjärtat
- Lämna över
- Tillit
Gud –
Börja bönen med att hitta riktningen.
Du stannar upp en stund för att möta Gud (sådan du uppfattar Gud, din högre kraft, Jesus Kristus… ). Så vänd dig till Gud!
Säg några ord som påminner dig om vem Gud är. Sjung en sång eller psalm om du vill. Förslag på inledningar: Gud, Du som är kärlek och liv! eller – Du är gränslös, du är nära, du är ljus och jag är din (av Martin Lönnebo).
Ge mig sinnesro –
kliv in i tystnaden, ta några lugna andetag och vänta här.
Sinnesro är att ta några steg inåt, innanför bruset av tankar och känslor. Det är att söka sig närmare sitt innersta. En inre plats där vi kan vänta uppmärksamt på Gud. En hjälp att bli stilla kan vara att ta tio lugna andetag och lyssna till din andning. I varje andetag får du andas in Guds närvaro och andas ut bruset, det som oroar. Tankar och känslor kommer och går. Du behöver inte kämpa mot dem, låt dem bara lugna ner sig just nu. Välj att bli stilla.
Acceptera det jag inte kan förändra –
är det något som du kan se klarare i stillheten? Vad kan du lämna?
Detta är en bön om att se så klart som möjligt på det som är. Att slippa kämpa strider som inte är dina eller bara förstå din utgångspunkt bättre. Kanske påminner din kropp dig om något som oroar eller gör ont. Kanske en tanke envisas. Det kan gälla dig själv, någon nära dig eller världen i stort. Lyssna och be om att se klart. Acceptans handlar aldrig om att passivt acceptera orätt, det är inte uppgivenhet eller resignation. Acceptans är klarsyn, för att inte slösa våra krafter på att slåss mot det förflutna eller fäktas mot omöjligheter istället för att ta tag i det som är vårt ansvar, vårt nu.
Mod –
Mod är att visa hjärtat. Courage. Att vilja, att önska, hoppas och tro. Låt bönen ta dig nära hjärtat. Lyssna! Säg som det är!
Att förändra det jag kan –
Be om mod att stå för din önskan och din vilja.
Vi behöver mod att stå för sådant som blivit fel och mod att be om förlåtelse. Mod att ta ansvar, mod att be om hjälp. Mod att vara tillsammans med andra, mod att kämpa tillsammans. Mod att älska.
Visa hjärtat. Säg helt enkelt som det är. Be om mod att leva.
Förstånd att inse skillnaden –
Ta ett par lugna andetag, påminn dig om att du inte är ensam.
Gud är gränslös – du har gränser. Det är som det ska. Lämna det som väckts i dig under bönen i Guds händer. Både det som inte är ditt ansvar och det som är ditt ansvar. Gud bär både möjligt och omöjligt. Gud går med dig.
Tack!
Avsluta bönen med något ord som väcker tillit.
Tilliten måste inte kännas, den kan växa fram allt eftersom. Säg till exempel: Tack! Amen!
– Din är världen, din är jag!
– Ditt är riket, Din är makten och äran. (ur bönen Vår Fader)
av Lena Bergström