Hjärtats bön – att ge sig tid, att ge sin tid

Det låter kanske aningen sentimentalt, uttrycket Hjärtats bön. Jag märker att jag tvekar lite när jag ska tala om det, som om jag måste be om ursäkt. Så också nu, när jag försöker skriva några rader för att inspirera till bön. I den tid som är. Jag tror att hjärtat är en viktig metafor just i vår tid. Vi behöver så innerligt väl kontakten med det innersta i oss, det innersta i tillvaron. Och det är en puls, ett troget bultande, och det är liv, ett slag i taget.

Aprilväder

När detta skrivs är det aprilväder ute. Ömsom sol, ömsom snö eller regn. Vinden växlar. Och det är som en spegel av mitt inre. Dessa växlingar. Tankar, idéer, känslor som kommer och går. Högt och lågt, vitt och brett. När vi sätter oss för att be eller vara stilla är det ofta ett slags aprilväder som möter oss. Stillheten gömmer sig lite längre in, den vill att vi stannar till trots det som virvlar runt. Vi kan inte hindra allt som rör sig i oss, lika lite som vädret, men vi kan öva oss i att släppa taget om det. Låta det vara. Inte springa på varje boll. Så småningom finner vi små skärvor av stillhet som räcker långt.

Förtrolighet

Hjärtats bön kan syfta på förtrolighet. Det kan vara att säga det vi har på hjärtat. Kanske närma oss det som finns i djupet av vårt hjärta. Att tala fritt med Gud har sin plats. Gud är en god lyssnare, kan vi lära av oss bedjare från alla tider. Inte minst i Psaltarens böner finns en förebild i att ”säga som det är” inför Gud. Klaga, ropa, tacka, jubla. Allt verkar få plats. Det kan handla om allt det vi har på hjärtat. Många har hjälp av att skriva som det är till Gud. Sätta ord på, kunna se lite på det själv, dela det med den som känner våra hjärtan.

Tystnad

Hjärtats bön syftar också på en närhet till Guds hjärta. Ett lyssnande efter tillvarons grundpuls. Här finns en plats för den ordlösa bönen. Tystnaden. Det som egentligen mest innebär att vi ger oss tid eller ger vår tid. Det behöver inte finnas något ärende, något att önska. Bara ett lyssnande efter Guds närvaro i det som är. Det kan se ut på olika sätt, det finns metoder för att bli stilla. Men metoden är underordnad. Hjärtat är viktigare. Att vara tyst inför eller tillsammans med Gud är att lyssna efter den röst som säger oss att vi är älskade, före allt annat i våra liv är vi älskade. Det är det stora hjärtats röst i våra liv.

SARG – en väg till stilllhet

SARG är en akronym för fyra enkla punkter som kan vara en hjälp att bli stilla, oavsett om du vill ge tid för ett samtal med Gud eller för tystnaden.

Stabilitet – sitt eller stå så att du kan känna att du har kontakt med underlaget och att det bär dig. Ta dig tid att känna stabiliteten i kroppen. Du är på plats.

Andning – bli medveten om din andning, följ några lugna andetag med din uppmärksamhet. Du är här.

Riktning – påminn dig om varför du är här, du kan hitta ett ord som hjälper dig att fokusera, något du kan upprepa och återvända till vid behov när tankarna vandrat. Du vill…

Göra/Ge – Det här sättet att hitta fokus kan använda till många andra situationer än bön, där vi behöver stanna upp och hitta hem innan vi agerar. Därav ordet Göra. Här kan G också stå för ordet Ge, att ge oss tid, att ge vår tid. Du ger…

(När vi är ovana vid stillhet och tystnad kan 1 – 5 minuter vara nog. För den som är mer van kan 20 minuter vara ett mått.)

Gud – ge mig sinnesro!